I den tredje och sista novellsamlingen av Gunnar Blå möter vi levande bakverk och äldre män med barnlängtan. Vi får lära oss om kärleken till mjuka penisar och män som älskar att skära i nylon. Liksom i de tidigare novellerna blandas humor med erotik, mystik och filosofi."I Blås noveller finns inget av tom självhävdelse, bara ren, skär och förtvivlad mänsklighet i dess fulaste och därmed mest ömkansvärda form. Det blir på ett bakvänt vis vackert och är dessutom roligt." (Sara Gordan, DN) "Inte minst överraskar språket, som fått en sällsam pregnans och tyngd. Plötsligt känner man lidandet och tomheten, känslan av att vara ett kryp i ett isande kallt universum." (Fabian Kastner, SvD) "Dödsdrift och estetisk konsekvens förenas i en grym vision som bekräftar min bild av Gunnar Blå som en av den svenska prosans mer originella begåvningar." (Dan Jönsson, DN) -
