"Jag viskade ditt namn, du kom emot mig och vi kramade varandra ganska lätt. Det var åter första gången, vi var ännu lite blyga. Det var så det måste vara, ungdomsårens möte, men nu visste vi att ingenting fick gå förlorat. Och jag visste att du visste, att vi kände likadant."På kurshotellet är det som att tiden står stilla. Det lilla förlaget har åkt för att ha en konferens, och i luften finns en ny stämning. Som att allting är möjligt, om man bara vågar ta chansen.Han har varit förälskad i sin kollega länge. Nu ska hon skiljas, och han märker att andra på kontoret också verkar vara intresserade av henne. På kursgården får de en chans att vara ensamma med varandra, och det är nu eller aldrig. Samtidigt gnager det dåliga samvetet på honom, när bilder av familjen därhemma envisas med att dyka upp framför ögonen.En vanlig historia är en förtrollande roman om plötslig och intensiv kärlek.-
