"27 april 2015: Jag stod inne på toaletten och stirrade på mig själv i spegeln. Lång mörkblå sjukhuskofta över den vita särken. I övrigt såg jag frisk ut, med håret i tofs, osminkad, men fräsch. Jag lyfte upp mobiltelefonen och tog en selfie rätt in i spegeln. En bild på mig själv lutad mot det vita kaklet bakom mig. Det fanns något hårt i min mage. I morgon skulle jag sövas och skäras upp. Äggstockarna skulle bort, bukhinnan också, äggledarna, livmodern och blindtarmen. Allt som kunde avvaras. Ifall det hårda i min mage var cancer."Journalisten Petronella Simonsbacka berättar här sin egen historia. Om cancern, om hur nära döden hon var, och hennes hunger för livet. Minnen från hennes tidigare liv blandas med den vardagen i sjukhusmiljön. Från bröllopet i Marocko, till att ligga på uppvaket, och sedan vänta på att få lämna sjukhuset. Efter första operationen skulle ju allt vara avklarat, när äggstockarna väl var borta så skulle allt bli bra. Men cancern hade andra planer för henne. I "Livshungrig" berättar hon om hur hon överlevde, men också hur hon återfann glädjen till livet.-
