Emilia är en gammal kvinna, hon hasar sig fram över golvet i det jättelika huset hon har anlitats för att sköta om. Dagarna går långsamt, men hon fortsätter idogt att arbeta i skuggan av alla andra livsöden som spelas upp runtom henne. Men trots detta, trots att hennes kropp långsamt verkar brytas ner av det tunga arbetet, verkar hon lycklig. Varför? Hur kan någon finna mening i ett till synes meningslöst arbete? Frågan utvecklas snart till en större berättelse om ett samhälle i stort, men också om en särskild grupp kvinnor ur arbetarklassen. Detta blir början på en spännande och insiktsfull berättelse om en grupp människor som ofta blir förbisedda i det stora historieberättandet, men som här får en djup och medmänsklig skildring. En bok att värma sig tillsammans med, full av medmänsklighet och beundran inför livets små glädjeämnen.
