Sven-Åke, eller Svenne som han var känd på skolgården i Kallfors, var stor och med den resliga kroppen hade han lätt för hockey. Han dansade bra och var populär. Men han talade ofta om att han ville vidare. Han längtade efter ett större sammanhang. Uppväxtorten rymde inte hans förväntningar på vad livet skulle och borde vara. Många år senare funderar Svenne tillbaka på ungdomsåren och hur livet kan liksom springa förbi en. Det blir inte alltid som man tänkt, oavsett hur bra förutsättningar man har.
